Idag vaknade jag i en kall värld, alldeles för sent. Men något är annorlunda.

Igår så sade min sponsor av sig sitt och jag blev plötsligt själv igen. Så mycket utagerande och rädsla. Kanske en del sorgsenhet också. Jag har jobbat till 4:de steget med min sponsor när jag började ta tid på mig. Jag är rädd för att bli klar med det för tänk om det inte hjälper?

Men idag just nu har jag bestämt mig. Idag 23/11-15 ska jag inleda min nykterhet och jag ska kämpa till imorgon. Ett av problemen jag haft är att jag bestämt mig för att aldrig mer agera ut i min bottomline. Nu bestämmer jag mig för att IDAG ska jag inte agera ut i min bottomline.

Jag har bestämt mig för att vänta med att skaffa sponsor men fortsätta arbeta i tolvstegsprogrammet. Där i ligger mitt tillfrisknande. Jag känner mig ganska hoppfull.

Hej jag heter Henke, och jag är sex och kärleks-missbrukare.

Mycket har hänt den senaste tiden och jag antar lite att det här är hur jag "dealar" med det.

Jag tänkte börja med min lifestory, så som jag minns den idag, och min väg mot tillfrisknande.

Jag var fem år när mitt missbruk började formas. Jag lärde mig att jag kunde hantera känslor som jag tyckte var för jobbiga genom självsex. Kan inte säga att det blev en vana redan då, men det var då det började. Eftersom att jag var så liten som jag var hade jag ingen aning om vad jag höll på med. Jag kunde ligga i vardagsrummet och köra igång utan att ha någon aning om att det jag gjorde kunde anses olämpligt. Tills mina föräldrar förbjöd mig. Och hånade mig nog också för vad jag gjorde. Så det blev min hemlighet. Min medicin.

När jag var 11 år så fick min pappa en stroke. Det liksom välte min värld och jag kunde inte se hur jag skulle kunna bli lycklig igen. Visserligen så lever min pappa än idag, men jag visste redan då att saker och ting aldrig skulle bli som förut. Och det var då det faktiskt tog fart på allvar och när jag var 13 år så var detta inte något jag gjorde ibland, eller bara innan jag skulle sova. Jag satt framför datorn och behövde mer och mer. Flera gånger per dag. Jag kunde sitta där i timmar.

När jag var 13 år så inledde jag min första "kärleks"relation. Det fanns inte mycket kärlek där till att börja med men jag lärde mig att älska henne och vi var nog mest tacksamma över att inte behöva vara ensamma. Jag förlorade oskulden med henne då och jag satt fast igen. Här var jag, helt värdelös och äcklig. och jag fick vara med om något som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.

Efter en ganska lång tid så kom det smygande på oss att vi faktiskt inte egentligen hade känslor för varandra. Eller hon insåg att jag inte hyste några egentliga känslor till henne. Relationen krashade på vår två års dag genom att hon var otrogen mot mig. Det krossade mig då, men idag när jag tänker tillbaka så var min enda känsla "Vem ska jag ha sex med nu?".

Kort därefter blev jag tillsammans med nästa tjej och det var samma visa igen. Jag hade inga direkta känslor för henne men jag blev tillsammans med henne endå. Hon kunde ju tillgodose mina behov och jag avskydde mina månader av "singelliv". Vi var tillsammans i 4 år innan hon insåg att vi egentligen inte hade känslor för varandra. Där slutade dock inte vår vänskap och jag lärde mig att man inte behöver vara tillsammans för att ha sex. Så vi fortsatte på samma vis, tills jag blev tillsammans med nästa. Och det var här saker faktiskt började hända. Hon märkte direkt vad mina problem var, varför jag konstant mådde dåligt och hur jag skulle lösa det. Det dröjde dock tills att vår relation gick i kras också innan jag förstod allvaret och gick på mitt första tolvstegs möte.

Väl i gemenskapen har jag insett saker om mig själv som jag helst bara skulle vilja glömma, men jag kan idag säga att jag mår bättre än någonsin förut. Visserligen är jag inte nykter, men jag känner att jag på ett visst plan kan kontrollera mitt liv. Jag har lärt mig vad sinnesro är.

Idag hörde min sponsor av sig och sa att han inte kan sponsra mig mer. Jag har mixade känslor men mest rädsla, sorgsenhet och ro. Behöver inte känna mig pressad, men samtidigt ligger allt på mig nu. 

Imorgon är en ny dag.

One day at a time.